Familjeband

7 Aug

Suzanne och Joseph växer upp tillsammans med sin ensamstående mor i en halvfärdig bungalow i franska Indokina. Varje år dränks deras små risodlingar av Stilla havets saltvatten, trots att modern lagt mycket tid och möda på att bygga skyddsvallar. Modern tillbringar sin tid med att skriva långa brev till tjänstemännen på de franska kolonialmyndigheterna medan de två barnen gör upp planer för att till varje pris fly barndomshemmet. Även om det kanske betyder att de måste gifta sig med någon de egentligen föraktar.

Marguerite Duras ”En fördämning mot Stilla havet” kom ut första gången 1950 och var hennes tredje roman. Den baserar sig delvis på Duras egna uppväxt i franska Indokina. Flera av de teman som här tas upp är återkommande i Duras författarskap: komplicerade familjeband, sexuell frigörelse, vansinnets bojor. Inte minst finns det många paralleller till ”Älskaren” från 1984, den första roman av Duras som jag själv läste.

”En fördämning mot Stilla havet” är berättelsen om en komplicerad och dysfunktionell familj. Modern är besatt av sina fördämningar och binder sina barn tätt intill sig med hot och löften, med fysiskt våld och en kvävande, klaustrofobisk kärlek. Joseph får representera friheten, en rastlös ung man som avvisar moderns kärlek och som vägrar att följa konventioner och sociala regler. Han är arg och otrevlig, en kvinnotjusare som finner kärleken i en äldre kvinna. Joseph får på många sätt representera ”den andre” i Duras roman, en roll som vanligen tilldelas kvinnorna (eller kolonins inhemska befolkning).
Suzanne har svårt att hantera sin roll som ett slags medlare mellan moderns och broderns respektive vansinne. Hon vill bort från hemmet, men är inte beredd att sälja sin själv och sin kropp för att komma därifrån. Första halvan av boken har hon en rik friare, Herr Jo, som översköljer henne med presenter och som hon (ivrigt påhejad av resten av familjen) mjölkar så mycket hon kan ur. Herr Jo kallar slutligen familjen ”djupt omoraliska” vilket Suzanne besvarar med ”det är sådana vi är”. För den som lever under existensminimum är moral en lyx förunnat de rika och Suzannes familj gör vad de måste för att överleva.

”En fördämning mot Stilla havet” är en ganska grym historia om kärlek och hat, om fattigdom och frihet och frigörelse. Om familjeband så sega att de överlever allt. Det är en roman som ändå känns förvånande ljus och hoppfull sitt mörka tema till trots och som känns oumbärlig för alla som kommit att uppskatta Marguerite Duras knivskarpa prosa.

Marguerite Duras – En fördämning mot Stilla havet (Modernista, 2012)

About these ads

Ett svar to “Familjeband”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport juli « Bokstävlarna – en bokblogg - 07 augusti 2012

    [...] Patrick Rothfuss – The Wise Man’s Fear John Fowles – The Magus Jessica Schiefauer – Pojkarna Andrew Kaufman – Alla mina vänner är superhjältar Johanna Nilsson – Gå din väg men stanna Denise Mina – The Dead Hour Gail Carriger – Timeless Johan Theorin – Sankta Psyko Posy Simmonds – Tamara Drewe Amanda Svensson – Hey Dolly Neil Gaiman & Michael Zulli – The Last Temptation Mike Shevdon – Sixty-One Nails Elizabeth Hand – Winterlong Marguerite Duras – En fördämning mot Stilla havet [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare