Hyfsad spänning

3 Aug

Förskolläraren Jan Hauger flyttar till Valla för att börja jobba på Gläntan. Förskolan ligger precis utanför den slutna psykiatriska kliniken Sankta Patricia – kallad Sankta Psyko av ortens invånare – och barnen som går där har föräldrar inne på anstalten. Snart visar det sig att flera i personalen går runt med hemligheter, inte minst Jan själv. Varför har han egentligen valt att börja på Gläntan? Vad är det inne på kliniken som lockar honom så mycket att han är beredd att lämna barnen ensamma om nätterna för att smyga runt i sjukhusets labyrintiska källargångar?

”Sankta Psyko” är Johan Theorins fjärde spänningsroman. Den här gången har han valt att lämna Öland och de övernaturliga inslagen därhän och istället satsa på renodlad psykologisk spänning.

Själv tycker jag faktiskt att det är ganska skönt att Theorin sökt upp en ny miljö och att han har lämnat spökena och älvorna på alvaret den här gången. Han är bra på att skriva psykologiska thrillers och i ”Sankta Psyko” bygger han upp en tät och klaustofobisk stämning redan från de första sidorna.
Tyvärr känns det som att stämningen går upp i rök mot slutet av boken. Det blir för förutsägbart, för enkelt, för många slitna klyschor och återanvända grepp. Synd på en roman som ändå lyckas hålla spänningen och intresset uppe i flera hundra sidor.

Jag gillar att Theorin lyckas göra Jan till en ensling och en outsider, men ändå får honom att framstå som sympatisk. Trots alla idiotiska beslut han tar så kan man inte låta bli att ändå vara på hans sida. Hoppas att han klarar sig. Och hoppas att han kommer att lära sig att släppa taget om det förflutna någon gång, istället för att låta sig styras av det.

”Sankta Psyko” är ingen exceptionell roman, men den bjuder på hyfsad spänning. Ibland behöver man inte mycket mer än så.

Johan Theorin – Sankta Psyko (Månpocket, 2012)

About these ads

5 svar to “Hyfsad spänning”

  1. Det mörka tornet 04 augusti 2012 at 20:14 #

    Jag blev rätt så besviken på hur den här boken slutade. Håller med om att Theorin byggde upp något som föll mot slutet Theorin och jag har någon slags hatkärlek mellan oss. Ingen av hans böcker kan leva upp till Nattfåk, ändå läser jag honom igen och igen för att hitta samma känsla.

    • bokstävlarna 05 augusti 2012 at 14:45 #

      Ja, slutet faller ganska hårt. Synd på den kusliga stämningen som han byggt upp tidigare under boken. Och jag känner igen den där hatkärleken till Theorins böcker, jag känner något liknande. Ändå kan jag inte låta bli att hoppas på att nästa bok, den kommer att uppfylla alla förväntningar …

  2. Feuerzeug 19 augusti 2012 at 14:58 #

    Testade Sankta psykologi som ljudbok och fastnade inte alls. Kanske pga formatet, men den var bara… Långsam och tråkig.

    Läste nyss Bengångarna av Theorin (novell), men tyckte samma där. Mellanmjölkigt.

    • bokstävlarna 19 augusti 2012 at 15:52 #

      Bengångarna tyckte jag var lite sådär också när jag läste den som e-novell. Inte så spännande. Jag tänker att jag kanske borde ju upp Theorin helt, han verkar inte bli mer intressant än såhär.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport juli « Bokstävlarna – en bokblogg - 03 augusti 2012

    [...] – Gå din väg men stanna Denise Mina – The Dead Hour Gail Carriger – Timeless Johan Theorin – Sankta Psyko Posy Simmonds – Tamara Drewe Amanda Svensson – Hey Dolly Neil Gaiman & Michael [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 78 andra följare