Supersågning

30 Jul

Jag tänker mig att Andrew Kaufman fick idén till den här boken på fyllan, någon sen natt (eller tidig morgon) tillsammans med några minst lika berusade vänner. Att de satt där i en soffa och någon av dem sa:
”Om jag var en superhjälte så skulle min superkraft vara att kunna dricka hur många öl som helst.”
Och de andra skrattade de drucknas skräniga skratt, medan Kaufman tänkte att fan vilken bra idé, det här skulle man göra en bok av.

För sanningen är att jag tycker att det är ungefär lika underhållande att läsa ”Alla mina vänner är superhjältar” som att lyssna på ett gäng fulla personer dra skämt när man själv är helt nykter. Jag förstår att tanken är att det ska vara roligt och lite gulligt och en fin kärlekshistoria. Men allt jag kan se är en ytlig och tunn historia som försöker vara så förbannat quirky att den slår knut på sig själv. Jag hatar quirky.

Jag tror att det som stör mig mest med den här boken är att Andrew Kaufman aldrig verkar ha läst en superhjältetidning i hela sitt liv. Han verkar inte förstå hur viktigt det är att förklara superhjältars krafter (omfattning, begränsningar, hur de fungerar). Visst kan det ibland finnas oklarheter, särskilt när en superhjälte är i färd med att upptäcka sina förmågor. Men det finns alltid förklaringar. Till hur krafterna uppkommit, hur de fungerar, vad som kan göra att de eventuellt slutar fungera. Det är extremt viktigt för att göra superhjältarna – och i längden hela berättelsen i sig – trovärdiga.
Kaufmans karaktärers superkrafter ska vara något slags vardagssuperkrafter, men eftersom han är mest intresserad av att vara ”rolig” (något som han, enligt mig, misslyckas totalt med) än att faktiskt få fram en poäng med de superhjältar han beskriver så blir de mest idiotiska.

Ta exemplet Soffsurfaren:
”Han är utrustad med superkraften att klara livhanken utan jobb, stadig partner eller någonstans att bo – Soffsurfaren kan ses vandra från soffa till soffa i vänners lägenheter över hela stan. Soffsurfaren har inte bara förmågan att klara sig under långa perioder av akut fattigdom, utan klarar sig också näringsmässigt på enbart några nävar frukostflingor, några skrivor torrt bröd och lite kryddor. Har mystiskt nog alltid cigaretter.”
För det första: Ser Kaufman det som en bedrift att klara livhanken utan ”stadig partner” så är han en idiot.
För det andra: Hur kan det vara en superkraft att klara livhanken? Hur fungerar kraften? Vad går den ut på? Manipulerar den folks tankar så att de tror att Soffsurfaren är en del av sin familj? Blir han osynlig så att ingen vet att han är där? Ingenting i denna korta text förklarar hur Soffsurfarens beteende är en superkraft, det låter mer som att han är en utnyttjande, vanlig douchebag. Som tror att han är en superhjälte.
För det tredje: Om nu Soffsurfarens superkraft är att han välkomnas in i alla sina vänners hem utan undantag, varför är det då så viktigt att påpeka att han kan överleva på torrt bröd? Är alla hans vänner extremt fattiga? Eller bjuder de inte sina gäster på mat?
För det fjärde: Att en person ”mystiskt nog” alltid har cigaretter trots att han inte har pengar är inte en superkraft, det är kleptomani.

Om Kaufman hade strukit alla ytliga superhjälteporträtt i ”Alla mina vänner är superhjältar” och begravt texten i en novellsamling så hade jag kanske inte avskytt den lika mycket. Den hade fortfarande varit menlös, men inte provocerande dålig.
Som det är nu har jag bara en försonande sak att skriva och det är att Pia Printz översättning är väldigt bra. Det kan inte ha varit lätt att översätta alla dessa urbota dumma superhjältenamn (tips till Herr Kaufman: 1940-talet ringde och ville ha sina superhjältenamn tillbaka), men hon gör det med bravur.

Andrew Kaufman – Alla mina vänner är superhjältar (Printz publishing, 2012)

About these ads

13 svar to “Supersågning”

  1. Stringhyllan 30 juli 2012 at 15:27 #

    Jag tyckte inte den var fullt så dålig som du men jag stämde heller inte in helhjärtat i hyllningskören. Den är alltför tunn. Men jag uppskattar alltid en välformulerad sågning!

    • bokstävlarna 31 juli 2012 at 21:14 #

      Skönt med någon mer som inte älskade boken. Annars känns det som att hyllningskören varit enig tycker jag. Förutom undertecknad då.

  2. Lingonhjärta 30 juli 2012 at 21:53 #

    Tack för dagens asgarv på jobbet :D Nu har jag inte läst den och heller inte tänkt läsa den men det är uppfriskande ibland med att få läsa en riktig sågning.

    • bokstävlarna 31 juli 2012 at 21:26 #

      Så lite så. :) Och jag verkar vara ganska ensam om att avsky boken så till den milda grad, men jag rekommenderar den inte till någon.

  3. ielinashylla 31 juli 2012 at 12:17 #

    Jag har heller inte känt mig manad att ta mig an den här boken, men jag gillar att läsa dina recensioner som är välformulerade och genomtänka oavsett om boken är bättre eller sämre. (; (:

    • bokstävlarna 31 juli 2012 at 21:28 #

      Åh tack! Och jag önskar att jag inte heller hade känt mig manad att läsa boken, faktiskt.

  4. Eli 01 augusti 2012 at 15:29 #

    ”För det fjärde: Att en person “mystiskt nog” alltid har cigaretter trots att han inte har pengar är inte en superkraft, det är kleptomani. ” Älskar formuleringen! Håller med ovanstående, väldigt välformulerad och otroligt kul sågning. Alltid bra med ett skratt precis innan man slutar jobbet ;)

    • bokstävlarna 02 augusti 2012 at 15:00 #

      Kul att sågningen är så uppskattad. :) Och förhoppningsvis kommer jag avskräcka åtminstone någon från att läsa boken …

  5. Sandra 05 augusti 2012 at 22:58 #

    Åh, vad skönt. Jag har haft den lite som en ”måstebok” som jag egentligen inte har varit ett dugg sugen på men trott att man bör läsa. Nu struntar jag i det. Tack för varningen!

    • bokstävlarna 06 augusti 2012 at 10:46 #

      Det var lite skälet för mig att jag läste boken, att jag kände att jag liksom borde göra det. Ett mycket dåligt skäl att läsa en bok kan jag känna såhär i efterhand.

  6. Titti ABC Café 15 november 2012 at 20:03 #

    Haha. Jag avskyr när det blir sådär medvetet quirky. Nu blir jag nästan sugen på att läsa den för att den verkar så dålig, men nej… jag tror jag skippar det.

    • bokstävlarna 17 november 2012 at 17:11 #

      Medvetet quirky är verkligen den perfekta beskrivningen av den här boken. Så nä, tror inte att den är något för dig. ;)

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport juli « Bokstävlarna – en bokblogg - 01 augusti 2012

    [...] – The Wise Man’s Fear John Fowles – The Magus Jessica Schiefauer – Pojkarna Andrew Kaufman – Alla mina vänner är superhjältar Johanna Nilsson – Gå din väg men stanna Denise Mina – The Dead Hour Gail Carriger [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 83 andra följare