Fire walk with me

28 Jun

”Vi är De Utvalda”, säger Vanessa och ler. ”Vem fan är du?”
(Om du inte har läst ”Cirkeln”: SPOILERVARNING!)

I andra delen av Engelsfors-trilogin, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ”Eld”, börjar De Utvalda andra året på gymnasiet. Mycket är sig likt sen den förra boken ”Cirkeln”, men en hel del har också förändrats. Inte minst De Utvalda själva, som fick gå igenom ganska mycket det föregående året.
Medan apokalypsen drar allt närmare märks det allt tydligare att det är något allvarligt fel med Engelsfors. Inte nog med att vädret är extremt och elnätet delvis slagits ut, det verkar också som att skogen håller på att dö och att stora delar av ortens befolkning gått med i en ytterst obehaglig positivitetssekt. Och som vanligt är det upp till De Utvalda att till varje pris försöka lägga krokben för den kommande apokalypsen.

”Cirkeln” handlade ganska mycket om att etablera karaktärer, miljöer och upptäcka krafter. I ”Eld” känns det som att tempot dragits upp ordentligt och att redan etablerade karaktärer får en chans att utvecklas. Jag gillar att tempot är högre. Inte minst tycker jag att känslan av inkommande apokalyps är mycket starkare i den här boken än i den första. I första boken var De Utvalda i ständig fara, i den andra är det hela Engelsfors.
Särskilt mycket gillar jag alla tecken på att Engelsfors är ett Hellmouth deluxe. Den onaturligt långa sommaren, den döende skogen, alla bisarra fel på elnät och vattennät, den hysteriska stämningen kring Positiva Engelsfors. Jag får lite Buffy säsong 7-feeling. Impending doom, liksom. Ser framför mig hur Engelsfors snart kommer bli en rykande krater medan De Utvalda kör därifrån i en gul skolbuss. Fast delen med den döende skogens inneboende krafter känns snarare lite Twin Peaks, minus ugglor.

Jag tycker också att karaktärerna känns skarpare i ”Eld” än i ”Cirkeln”. Deras olikheter och gemensamma drag känns tydligare och samspelet mellan karaktärerna är klockrent. Särskilt märks detta i en viss del av boken (Varning för SPOILERS! För att läsa, markera den vita texten):
Jag älskade hela byta kropp-grejen! Så roligt och otroligt smart. Här blev det väldigt tydligt hur bra författarna är på att skriva dialog, för jag hade inte minsta problem med att hänga med i vem som var i vems kropp. Dialogen avslöjade vilka som pratade ändå. Och sorry för ännu en Buffy-referens, men det var ju omöjligt att läsa den här delen av boken utan att tänka på när Faith tvångsbyter kropp med Buffy. ”Because it’s wrong!”

Jag tyckte att ”Cirkeln” var väldigt välskriven och oerhört spännande, men ”Eld” är faktiskt strået vassare. Mer angelägen, på något sätt. Lite mer driven.
Det enda jag kan klaga på är att det nu känns som en evighet innan jag får läsa den sista delen, ”Nyckeln”. Skriv snabbt, Sara och Mats!

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Eld (Rabén & Sjögren, 2012)

About these ads

14 svar till “Fire walk with me”

  1. louixenpixeln 28 juni 2012 den 17:51 #

    Jag håller helt med! Förstår inte hur jag ska kunna stå ut tills 2013… Älskade också det där som skrevs om med vit text, och att deras populärkulturella referenser (ex Buffy) känns oforcerade och klockrena.

    • bokstävlarna 28 juni 2012 den 20:06 #

      Det känns som att det är VÄLDIGT långt till 2013 …
      Buffy-referenserna är så fina. De känns verkligen inte forcerade, eller för många heller, mer som en blinkning till alla Buffy-fans som läser boken.

  2. Nike Bengtzelius 28 juni 2012 den 21:24 #

    Haha, satt vi och skrev våra blogginlägg om Eld samtidigt eller? :P

    • bokstävlarna 28 juni 2012 den 22:19 #

      Haha, det verkar ju så! Och vi verkar ha gjort något slags vulcan mind-meld när vi skrev också, för vi verkar tycka väldigt lika. :)

  3. Eli 29 juni 2012 den 07:17 #

    Har också precis recenserat Eld :) Håller med dig om i stort sett allt, tyckte Eld absolut var strået vassare än Cirkeln och hoppas på att Nyckeln också blir tegelstenstjock. Och att den kommer snart ;)

    Älskar också Buffy- referenserna :D

    • bokstävlarna 29 juni 2012 den 11:52 #

      Det kanske är vi som står för andra vågen av recensioner, efter den första precis vid recensionsdatum … :)
      Och man kan faktiskt aldrig få för många Buffy-referenser!

      • Eli 29 juni 2012 den 13:10 #

        Eller hur! :)

  4. Johanna Taller 10 juli 2012 den 18:43 #

    Jag håller helt med, boken fångar verkligen en, låg en hel natt och läste, och då menar jag en hel natt, vid nio på morgonen var jag klar.

    • bokstävlarna 13 juli 2012 den 13:13 #

      De borde ha en liten varningstext på omslaget som säger att man inte bör börja läsa boken om kvällen om man vill ha någon som helst nattsömn. :)

  5. Sara 12 juli 2012 den 06:08 #

    Åh, herregud, ja, ja, ja! Jag vill se De Utvalda köra från Engelsfors i en gul skolbuss efter att ha besegrat ondskan och i samma veva förstört hela staden. Fast det kanske skulle bli lite för mycket plagiat. Lite mer än en diskret blinkning till Buffy-fansen? :D

    • bokstävlarna 13 juli 2012 den 16:29 #

      Haha, ja kanske liiite för mycket plagiat. :) Men något likande skulle jag gärna se, den där känslan man får i i Buffy-slutet. Gåshudsframkallande!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport juni « Bokstävlarna – en bokblogg - 01 juli 2012

    [...] Sargassohavet Andrzej Sapkowski – The Last Wish Amor Trowles – Artighetsreglerna Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Eld Richard Adams – Watership Down Gail Carriger – Heartless Grant Morrison m.fl – [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 65 andra följare