Tentaclelicious

15 Maj

Jag har inlett i princip varje China Miéville-recension med att skriva om mitt ambivalenta förhållande till hans böcker. Hur jag tycker att han skriver oerhört bra och är fantastisk på att tänka ut intressanta karaktärer och världar, men hur jag tycker att han har en tendens att alltid gå lite för långt. Göra sin påhittade värld lite för finurligt konstruerad, ge en karaktär ett namn som låter misstänkt likt en ordvits och hur han pressar in lite för många av sina älsklingsord i varje bok (Ett China Miéville drinking game skulle kunna gå ut på: ta en sup varje gång du stöter på något av följande ord; palimpsest, cul-de-sac, orifice, edifice, penumbra. Du skulle däcka innan du hunnit läsa en fjärdedels bok.). Han är en författare som jag verkligen gillar, men som jag ibland skulle vilja ge en t-shirt med orden KILL YOUR DARLINGS, där jag med ”darlings” bl.a. menar ”gigantiska blodsugande myggkvinnor”.

”Kraken” inleds med att en jättebläckfisk stjäls från sin behållare på Natural History Museum mitt under näsan på kuratorn Billy Harrow. Det står snart klart för honom att han anses ha något slags koppling till bläckfisken och att denna koppling gör honom till en av Londons mest eftersökta män. Och det är inte bara polisen som är ute efter honom, utan snart får han stifta bekantskap med ett tidigare dolt London; fullt av kulter, magiker, monster, mördare och gudar.

Det som gör ”Kraken” så bra är att historien är tydligt förankrad i ett smutsigt och ganska vardagligt London. Å ena sidan kommande apokalyps med tillhörande magiskt krig, å andra sidan fish n chips och en halfpint lager på den lokala puben. Jag var aldrig helt såld på Miévilles YA ”Un Lun Dun”, pga ett överflöd av ordvitsigheter och cliffhangers, men jag gillar hans London-skildringar skarpt. Speciellt i kombination med de lätt bisarra magiska inslag som blivit något av författarens kännetecken.

Något som förvånade mig var att boken är så rolig. Miéville har alltid framstått som en ganska seriös typ för mig, så jag blev positivt överraskad hur väl han kan kombinera tortyrskräck med supergeekig internhumor. Som en grupp magiker-whovians som designar om sina trollstavar så att de ska se ut som sonic screwdrivers. Eller den lilla ipod-demonen som ger en skydd bara man matar den med musik och står ut med att istället höra den sjunga alla låtar man spelar med sin lilla pipiga röst.

Som vanligt är karaktärerna både intressanta och flerdimensionella. Protagonisten Billy går från att vara en ganska bortkommen vetenskapsnörd till att bli en kick-ass hjälte med en egen phaser (vilket iofs också är ganska nördigt, men på ett coolt sätt). Parallellt med hans sökande efter jättebläckfisken får vi följa hans försigkomna vän Marge, som på egen hand bedriver efterforskningar och därmed dras allt djupare in i det ockulta Londons labyrinter.

Jag tror att ”Kraken” var den perfekta boken att ta med på semestern till Tokyo. Inte bara för att den är så spännande att jag läste lite varje kväll trots att jag egentligen var alldeles för trött för att kunna hålla ögonen öppna. Men också för att japaner verkligen, verkligen verkar gilla bläckfisk. Inte nog med att man kan köpa snacks i form av hela små frystorkade bläckfiskar i matbutiken (ew), det är också en oerhört vanlig ingrediens i ungefär alla maträtter. Ingen middag utan sugkoppar. Denna besatthet måste tyda på att det finns ett stort antal Kraken-kulter och Cthulhu-dyrkare gömda även i den staden. Förutom Godzilla-kulterna, menar jag.

”Kraken” är min favorit bland de Miéville-böcker jag har läst. Inte bara för att boken är så spännande, välskriven och underhållande. Utan också för att boken aldrig tappade fokus eller tempo eller trovärdighet. Den är en helhet; en väl avvägd blandning av urban fantasy, skräck, geekighet, humor, allvar och tentakler. Läs!

China Miéville – Kraken (Pan books, 2011)

19 svar to “Tentaclelicious”

  1. Sooz (Any Moment) 15 maj 2012 at 11:58 #

    Åh vilken bra recension! Fast det är en av mina favoritböcker så blir jag ändå sugen att läsa den igen :D som sagt, det finns en orsak till att min blogg heter det den heter :)

    • bokstävlarna 15 maj 2012 at 12:44 #

      Det var så roligt när jag kom till citatet i boken, tänkte på dig direkt. :) Så himla bra bok, en av de bästa jag har läst på länge!

  2. Anna 15 maj 2012 at 12:25 #

    Nu blev jag sjukt sugen på att läsa om den här. Det här var den första bok jag läste av Mieville, och jag tycker precis som du att den är grymt bra. Det verkar vi vara lite ensamma om dock – jag vet att många dyker den är det svagaste han skrivit.

    • bokstävlarna 15 maj 2012 at 13:46 #

      Det här är väl också en av få Miéville-böcker som inte vunnit en massa priser eller fått nomineringar för en massa priser? Märkligt, tycker jag. Fattar inte hur folk kan tycka att det är det svagaste han har gjort.

  3. Pixie 15 maj 2012 at 16:06 #

    Det här är en av de få böcker – inte av honom men överhuvudtaget – jag verkligen inte gillade och därför aldrig läste ut. Jag kämpade mig igenom halva och sen lade jag helt sonika ner den. Första biten med museet och bläckfisken som försvinner gillade jag men sen… Ett felköp on my part helt enkelt. Din recension, som är välskriven och representerar boken otroligt väl, påminner mig igen om hur mycket jag ogillade Kraken. Innan – trots att jag aldrig läste ut den – tvekade jag att donera den till jobbets byteshylla, men nu känner jag mig sugen på att bli av med den för gott. Tänk vad olika man kan tycka om en bok! Du ger mig dock hopp att min donation gör någon annan väldigt glad.

    • bokstävlarna 16 maj 2012 at 14:13 #

      Jag kan verkligen tänka mig att ”Kraken” är en bok att antingen älska eller hata (eller bara bli sjukt uttråkad av). Av någon anledning som verkar det vara vanligt när det gäller ungefär alla mina favoritböcker – utom några få som räknas som klassiker och därför brukar bli milt behandlade – så jag är ganska van. Jag älskar exempelvis ”The Magicians” och en vet jag att många avskyr såpass mycket att de blir förbannade.
      Jag tror att byteshyllan är ett perfekt ställe för boken! Jag brukar försöka göra samma sak med böcker jag inte gillar personligen men som jag kan tänka mig att någon annan kan uppskatta.

  4. Nike Bengtzelius 15 maj 2012 at 20:10 #

    Jag har länge dragit mig för Miéville eftersom folks beskrivningar av hans böcker låter misstänkt lika Gaimans (och mitt och Gaimans förhållande har rasat över kanten från ambivalent till stendött). Hur lika är de egentligen, om alls? Jag VILL ju läsa en bok som innehåller sonic screwdrivers, liksom.

    • bokstävlarna 16 maj 2012 at 14:17 #

      Hm, jag tycker inte att Miéville och Gaiman är så väldigt lika. Men de är båda ganska ojämna författare, vilket man kan tröttna på i längden. Jag älskar Gaiman när han är bra men när han är dålig är han bara … tråkig. Miéville blir sällan tråkig, snarare motsatsen (dvs WTF-bisarr).

  5. Martina 16 maj 2012 at 13:12 #

    Jag personligen tycker att Embassytown är Miévilles svagaste av de jag läst, den har jag faktiskt inte ens lyckats ta mig igenom måste jag erkänna. Perdido Street Station, Un Lun Dun och Kraken är de bästa. Chaos nazis. =)

    Jag tycker förresten att karaktärerna Goss och Subby är förvånansvärt lika herrarna Croup och Vandemar i Neverwhere, apropå en eventuell likhet med Gaiman.

    • bokstävlarna 16 maj 2012 at 14:23 #

      Jag tyckte att Embassytown var okej, men nådde inte hela vägen fram. Jag gillade premisserna och världen men själva storyn kändes alltför konstruerad. Fast jag hoppas ändå att Miéville kommer att fortsätta att skriva mer renodlad SF, att det inte var hans enda försök.

      Min favorit förutom ”Kraken” är nog ”The Scar”. Älskar Armada som miljö! Plus att jag som sagt gillar tentakler och gigantiska mystiska sjömonster. :)

      Apropå Goss/Subby och Croup/Vandemar så tänker jag att det kan vara en medveten blinkning. Fast troligtvis är de bara baserade på typiska cockneygangsters, och eftersom båda böckerna utspelar sig i ”London” så …

      • Fia 22 maj 2012 at 13:30 #

        Haha, jag älskar din idé om Miéville-drinking-game! Det hade varit kul att räkna hur många cul-de-sacs det egentligen finns i staden i Perdido Street Station. Det måste vara nästan omöjligt att navigera sig fram där.

        Jag är en av dem som faktiskt inte gillade Kraken så mycket. Tyckte att humorn tog för stor plats. Kände det som att författaren själv inte riktigt tog sitt material på allvar. Bitvis charmig. Men ojämn.

        (Den inspirerade mig dock till min bästa blogginläggstitel någonsin – ”På spaning efter den jättebläckfisk som flytt” …)

        Tänkte också på Croup/Vandemar! Fast det är kanske som du säger, Anna, att cockneygangsters är sig lika oavsett vilken version av London som används.

        • bokstävlarna 22 maj 2012 at 15:52 #

          Hah, jag undrar samma sak när det gäller New Crobuzon. Cul-de-sacs överallt!

          Jag blev angenämt överraskad över att det var så mycket humor i ”Kraken”. Jag gillar de lite mer humoristiska inslagen i Un Lun Dun också, men jag tyckte att de fungerade bättre här. Jag fick känslan av att Miéville har haft roligt när han suttit och skrivit.

          ”På spaning efter den jättebläckfisk som flytt” är för övrigt en helt strålande blogginläggstitel! :)

  6. concretemountain 27 maj 2012 at 22:28 #

    Kul med någon som skriver om bra böcker! Jag har läst både Kraken och Perdidio Street Station och jag måste ändå säga att jag föredrar den senare. Jag trodde att jag skulle gilla Kraken bättre än vad jag gjorde, med tanke på bläckfisken men nja. Håller nog med Pixie om att första biten med muséet var väldigt bra.

    • bokstävlarna 28 maj 2012 at 15:21 #

      Jag gillar ”Perdido Street Station” bitvis, bitvis tycker jag att den blir lite för mycket. Det blir lite för många märkliga varelser och inslag (som skallbaggshuvudskvinnans spottskulptur, ew). Jag tappar bort mig i de slingrande miljöbeskrivningarna och alla gränder.
      ”The Scar” tyckte jag var bättre, så jag tänker att jag måste ta och läsa ”Iron Council” snart också.

      • concretemountain 28 maj 2012 at 15:33 #

        Förstår det där med detaljerna och håller med om att det blev lite mycket emellanåt. Jag diggar långa ”episka” böcker, men har en dålig ovana att börja läsa lite för många på samma gång. Men Perdido blev jag klar med ganska snabbt. Jag sitter och väntar på att få läsa Railsea nu, och den ska ju tydligen vara väldigt bra.

        • bokstävlarna 28 maj 2012 at 15:40 #

          Jag är väldigt sugen på ”Railsea” jag med. Har förhoppningar om att den ska bli min nya Miéville-favorit. :)

          • concretemountain 08 juni 2012 at 22:05 #

            Utifrån det jag har läst av Railsea hittills så verkar den inte alls lika barnslig som Un Lun Dun. Språket är mycket vuxnare och historien känns lite mindre barnfilmsaktig. Stora plus enligt mig!

            • bokstävlarna 09 juni 2012 at 16:02 #

              Låter bra! Nu är frågan bara om jag ska försöka vara ekonomisk och vänta på pocketutgåvan eller om jag ska kasta mig över den inbundna boken redan nu …

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport maj « Bokstävlarna – en bokblogg - 01 juni 2012

    [...] China Miéville – Kraken M.E Patterson – Devil’s Hand Rob Reger m.fl – Emily the Strange: Lost, Dark and Boring Belinda Bauer – Skuggsida Henrik Bromander – Smålands mörker Walter M. Miller jr – A Canticle for Leibowitz Gillian Flynn – Gone Girl Lars Östling – Planet 63 Evan Dorkin & Jill Thompson – Beasts of Burden: Animal Rites Silvia Avallone – Stål Jenny Jägerfeld – Hål i huvudet Margo Lanagan – Tender Morsels + e-novellerna ”Alter ego” av Adam Hansson och ”Den nya Isabel” av Katherine Mansfield + Skriva, nr 4 [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 72 andra följare