Careful what you wish for

14 Feb

Det här är den sista delen av en trilogi så jag kan inte lova att den är helt spoilerfri. Känn er varnade!

I Joe Abercrombies ”Last Argument of Kings”, den sista delen av First Law-trilogin, är vi tillbaka i Adua igen, Unionens huvudstad. Förra bokens stora uppdrag är slut och gruppen som följde Bayaz, the First of the Magi, har splittrats. Men det visar sig att det inte är så lätt att gå tillbaka till sitt vanliga liv igen. Inte för Jezal, som har fått nog av det militära. Inte för Logen, som återvänder till the North. Inte för Ferro som fortfarande söker efter sin hämnd. När så the Gurkish attackerar Unionen ställs saker på sin spets. Och det visar sig att Bayaz har fler – och långt farligare – äss i rockärmen än någon hade kunnat ana.

Något av det jag gillar allra mest med Joe Abercrombies böcker är att han tar alla utslitna fantasyklichéer, alla överanvända troper och dussinkaraktärer och vrider dem några varv. Gör dem kanske inte till något helt nytt, men åtminstone till något mycket intressant.
Inte minst tar han fantasylitteraturens (ganska tjatiga) fäbless för determinism och vränger det ut och in. I Abercrombies värld betyder ett öde inte att du är född att bli hjälte och rädda världen, utan att du är fast med ett liv du avskyr och hur du än kämpar kan du aldrig starta om på nytt.

Den som gillar lyckliga slut bör nog inte läsa Abercrombie. Det är inte ens en spoiler att skriva det här, alla som någonsin har läst något av eller om författaren vet att det aldrig kommer förekomma några ”happily ever after” i hans böcker. Inte för att alla karaktärer slutar som spillror av sina forna jag, några av dem får till och med vad de önskat sig. Fast kanske inte på det sätt de hoppats. Och inte utan villkor. Är det något som Abercrombie lär ut så är det att man ska vara försiktig med vad man önskar sig.
”Last Arguments of Kings” må vara sista delen av en trilogi, men dess slut är snarare ett kommatecken än en punkt. Abercrombie har hittills skrivit två fristående (nåja, hyfsat) böcker som utspelar sig i samma värld och förhoppningsvis kommer det fler.

Det är svårt att skriva något om ”Last Argument of Kings” som jag inte redan har skrivit om de andra två böckerna i First Law-trilogin. Så jag nöjer mig med att skriva: det är våldsamt, mörkt, roligt och om du är det minsta intresserad av lite mörkare fantasy så måste du läsa Abercrombie. Själv är jag glad att jag har de två fristående böckerna ”Best Served Cold” och ”The Heroes” kvar att njuta av.

Joe Abercrombie – Last Argument of Kings (Gollancz, 2009)

12 svar to “Careful what you wish for”

  1. Sundin 14 februari 2012 at 15:04 #

    Finalen var verkligen värdig trilogin, inte alla som lyckas med det.
    Och Ja! som du skriver är livskompromisserna och skuldbördan av ens egna handlingar vad som stannar kvar efter läsningen.
    Rysligt bra.

    • bokstävlarna 14 februari 2012 at 15:52 #

      Nä, det är ju tyvärr rätt vanligt av trilogier tacklar av lite mot slutet. När alla trådar knyts ihop lite för snabbt och prydligt.
      Jag har ju alltid tokgillat Logen Ninefingers genom hela trilogin, men aj vad bra hans storyline är i sista boken. Där kan man verkligen prata om skuldbörda.

      • Pål Eggert 14 februari 2012 at 21:54 #

        Ja, herregud vad bra Abercrombie knöt ihop säcken kring Logen i slutet. Mästerligt.

        • bokstävlarna 14 februari 2012 at 23:49 #

          Verkligen! Slutet är bra överlag, men för Logens del är det helt fantastiskt.

  2. jophan 14 februari 2012 at 15:41 #

    Och så kommer ni så klart och diskuterar boken med Joe på Kontrast i Uppsala i höst, eller hur? ;)

    • bokstävlarna 14 februari 2012 at 15:54 #

      Givet! :) Jag var faktiskt inne och kollade upp inbetalning för medlemskap för en liten stund sen, nu gäller det bara att gräva fram bankdosan och göra inbetalningen.

  3. Maritha 14 februari 2012 at 16:52 #

    Låter mycket lockande! Får nog bli till att läsa denna trilogi framåt våren, när jag får tid…

    • bokstävlarna 14 februari 2012 at 17:03 #

      Det tycker jag absolut att du ska göra! De är rätt så beroendeframkallande, så det är en bra idé att läsa dem när man har lite mera tid.

      • jophan 14 februari 2012 at 17:05 #

        Fast jag tyckte att de var förhållandevis snabblästa ändå, med tanke på formatet. De är ganska rakt skrivna och lite av pageturner.

        • bokstävlarna 14 februari 2012 at 20:39 #

          Jag håller med. Snabblästa och väldigt lätta att komma in i. Men det är ju ändå ett antal hundra sidor, så det tar ändå sin lilla tid att läsa dem.

  4. jophan 16 februari 2012 at 16:25 #

    Förresten, som jag skriver hos Sara Feuerzeug, skulle ni som yttrat er ovanför – och andra Abercrombieläsare som läser detta – vilja vara med i en konversation om Abercrombie av samma slag som den vi har uppe på Kontrastbloggen om varför man gillar sf-kongresser: http://kontrast2012.se/2012/02/13/vad-ar-det-som-ar-sa-bra-med-sf-kongresser/ ?

    Med samma syfte, alltså, att publicera på den bloggen. E-posta mig på johan snabel-a anglemark.se i så fall!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport januari « Bokstävlarna – en bokblogg - 14 februari 2012

    [...] En liten smula underbar Cherie Priest – Bloodshot Ali Shaw – The Man Who Rained Joe Abercrombie – Last Argument of Kings Jonas Karlsson – Spelreglerna Neal Stephenson – Quicksilver Joan Didion – Blå [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 76 andra följare