Tall, dark and forehead

5 Jul

Det verkar onekligen som att vampyren blivit vår tids stora sexsymbol. Den oerhörda popularitet som en viss mr Edward Cullen i Twilight åtnjuter är bara ett exempel i mängden. Vampyrhunkarna har inte bara tagit över bioduken och tv:n, de gör sitt bästa för att även finna sin plats i varje bokhylla och inte minst i vår populärkulturella kontext.
Vad är det med vampyren som egentligen är så oemotståndligt? Varför har en död blodsugande varelse blivit en sexsymbol?


Den Sexige Vampyren ser alltid ut på ungefär samma sätt; han är lång, mörk och blek, med en ständigt rynkad panna för att illustrera hans känslighet och vånda. Denna ständiga inre kamp grundar sig i att Den Sexige Vampyren hela tiden måste kämpa mot sin blodlust, så att hans våldsamma vampyrnatur inte tar över.
Anna Höglund skriver i sin avhandling ”Vampyrer: en kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet” om hur humanvampyren för att kunna passa in bland människorna tvingas kontrollera inte bara sin blodlust utan också sin sexualdrift. Hon menar att både Edward, Bill Compton (i True Blood) och Angel (i Buffy) utövar en ständig självkontroll för att kunna leva med och bland de människor de älskar. De har valt att hålla fast vid sin mänskliga sida, men priset är att hela tiden leva enligt en stenhård disciplin.
Kanske är självkontrollen en del av vampyrens åtråvärdhet?
Att Edward hela tiden måste kämpa mot sin lust att suga Bellas blod, vars doft för honom är oemotståndlig, gör att deras kärlek blir lite extra romantisk. Att Angel riskerar att förlora sin själ när han är tillsammans med Buffy, gör varje ögonblick lite mer värdefullt.
Självdisciplinen påverkar också i högsta grad vampyrernas kosthållning. Istället för att suga blod ur mänskliga offer så håller sig humanvampyren till djurblod, syntetiskt eller donerat blod. I en kultur där frosseri blivit ett tabu är denna kosthållning ännu ett exempel på Den Sexige Vampyrens viljestyrka och kontroll, ännu ett skäl till hans attraktion.

Men den manlige humanvampyrens mest åtråvärda egenskap verkar vara hans förmåga till evig kärlek. Edward, Angel, Bill och liknande pannrynkande vampyrer som Stefan i ”Vampire Diaries” finner alla sina själsfränder i en mänsklig (nåja, i Buffys fall är det väl tveksamt) kvinna. Till skillnad från den dekadenta byronska Dracula-gestalten, som mer är intresserad av sexuella eskapader med sina kvinnliga offer, så är dessa vampyrhunkar ute efter att finna en kärlekspartner. Han har, enligt Höglund, förvandlats till ”asketisk romantiker som törstar efter intimitet och den sanna, äkta kärleken”.

Den Sexiga Vampyren symboliserar alltså odödlig kärlek i ordets sanna betydelse.
Inte konstigt att han blivit en sådan sexsymbol, inte bara för Edwardtrånande tonårsflickor världen över utan även för vuxna kvinnor. Han är inte bara en arvtagare till de romantiska ideal som har genomsyrat populärkulturen i hundratals, han är det romantiska idealet själv som har levt – och längtat – under hela denna tidsperiod. Han är inte bara vår tids mr Darcy, han är Mr Darcy själv som har överlevt till vår tid och som hela denna tid letat efter sin Elizabeth.

(Titeln på detta inlägg är en ironisk beskrivning av Angel, uttalad av min personliga vampyrfavorit, nämligen Spike)

About these ads

31 svar to “Tall, dark and forehead”

  1. Xboxflickan 05 juli 2010 at 15:21 #

    Haha, så jäkla spot on Anna! *tumme upp för läsvärt inlägg*

  2. Bokbabbel 05 juli 2010 at 17:09 #

    Jamen se nu fick du ju till ett riktigt intressant inlägg, heja! (Menar alltså inte att du har en dålig blogg, det vet du ju att jag inte tycker, jag hänvisar till ditt eget inlägg om hettan :D )

    • bokstävlarna 05 juli 2010 at 19:17 #

      Ja, nu fick jag äntligen till det! Det var det här blogginlägget jag satt och filade på igår, men det slutade ju bara med att jag bildgooglade Edward och Angel istället för att komma någon vart… Lätt hänt! ;)

  3. Martina 05 juli 2010 at 17:53 #

    Mmm, Spike. =)

    • bokstävlarna 05 juli 2010 at 20:48 #

      Han kanske borde få ett helt eget inlägg. Fast då är risken stor att jag skulle fastna i bildgooglandet i all evighet förstås. ;)

  4. Calliope 05 juli 2010 at 19:55 #

    Superintressant & välskrivet!
    Jag tror en ytterligare faktor som bidrar till vampyrhunkarnas popularitet kan vara känslan som de ger sina mänskliga flickvänner – ”han kan skada/döda mig när som helst men det gör han inte”. Det blir lite ”jag förstår honom som ingen annan gör och bara jag kan tämja monstret” över det hela. Vampyren är mad, bad and dangerous to know, och blir ett slags övernaturligt utveckling på det alltid så populära konceptet snäll flicka+farlig men ack så tilldragande och spännande pojke.

    Blev det väldigt rörigt det där eller gick det att förstå? Jag känner att hettan har fått mig också att kollapsa…

    • bokstävlarna 05 juli 2010 at 20:57 #

      Åh ja, det tror jag också är en bidragande faktor.
      Med vampyren som pojkvän så får ju tjejen i fråga den trygge/trofaste killen och den farlige killen i ett och samma paket – perfekt!

      I många vampyrskildringar finns det ju också ett slags kvinnovåldstematik som är rätt obehaglig. Som i sista Twilight-boken när Bella äntligen får till det med Edward och blir totalt misshandlat av hans vampyrstyrka. När han förlorar kontrollen är det hon som får betala priset (och det gäller ju även Buffy när Angel blir Angelus och Sookie när hon blir inlåst med en döende Bill).

  5. mariasbokliv 05 juli 2010 at 20:21 #

    Nu måste jag verkligen beställa hem hennes avhandling till hösten

    • bokstävlarna 05 juli 2010 at 21:03 #

      Ja, gör det!
      Den är väldigt välskriven. Jag gillar dessutom att hon inte bara tar upp litteratur utan även film och tv-serier, det märks att hon har koll på sitt ämne.

  6. gamingmama 05 juli 2010 at 22:27 #

    Blir också sugen på att läsa avhandlingen :)

    • bokstävlarna 06 juli 2010 at 17:45 #

      Jag borde kanske börja begära provision så mycket reklam som jag gör för den… ;) Fast den är ju faktiskt väldigt bra, så det är bara kul om fler personer upptäcker den!

  7. snowflake 06 juli 2010 at 00:30 #

    Nu skriver jag en sån där kommentar som motsvaras ungefär av gilla-knappen på facebook, men hjärnan orkar inte mer. Så: ”gilla”.

    • bokstävlarna 06 juli 2010 at 19:53 #

      Jag kanske skulle försöka fixa gilla-knappar till bloggen, fast då är väk risken att jag aldrig mer kommer få någon kommentar utan bara tummar upp… ;)
      Jag är själv en storanvändare av gilla-knappen, skulle vilja att den fanns på Twitter också.

  8. Eli 06 juli 2010 at 06:45 #

    Mer gilla- knappar på bloggar! Jag gillar också :)

    • bokstävlarna 06 juli 2010 at 21:59 #

      Kul! Och ja, det vore kanske läge att skaffa? :)

  9. Åsa (kafka på jobbet) 06 juli 2010 at 07:59 #

    Håller med Calliope fullt ut. Och dessutom, hur sexigt är det med mänsklighet egentligen? Det här är ju män som varken svettas, får eksem, eller behöver gå på toaletten. Jackpot!

    • bokstävlarna 06 juli 2010 at 22:11 #

      Ja, precis! En vampyr är ju alltid cool – bokstavligt talat och lider inte av några som helst kroppsliga brister eller behov. Klart att det är uppskattat!

  10. Helena 06 juli 2010 at 14:51 #

    Välskrivet och intressant (som vanligt). Jag tror också att det är viktigt att de här odödliga ”männen” har haft många chanser att bli kära i kvinnor genom åren men de väljer just ”henne” (Bella, Buffy, Sookie osv) att bli sådär oemotståndligt kärlekskranka över (eller i?). Det är ju rätt oemotståndligt.

    Spike är min favorit också och jag hoppas definitivt på ett eget inlägg för honom :)

    • bokstävlarna 06 juli 2010 at 22:21 #

      Det tror jag också! Vampyrerna måste ju ha träffat massor av tjusiga damer under åren, men ingen som de blir så kära i som när de träffar Bella/Sookie/Buffy/Elena. De är inte bara utvalda bland alla kvinnor som existerar just nu, utan bland alla kvinnor som existerat i hundratals år. Oemotståndligt – precis som du skriver!

      Spike verkar vara en populär odöding, minsann. Och det verkar som att flera vill ha ett inlägg dedikerat till just honom, så jag ska göra mitt bästa. ;)

  11. Marie 08 juli 2010 at 08:11 #

    ”Gilla” här med! Extremt intressant och välskrivet inlägg. Jag skrev om lite om Twilight i min blogg för några dagar sedan. Jag ska göra en omläsning av boken för att förstå varför den är så antifeministisk. Eller jag KAN ju förstå varför men samtidigt tycker jag inte man kan jämföra en riktig man med en man som har superförmågor osv.

    Jag vill också gärna läsa om Spike!

    Sen var det rätt kul för när du skrev den typiska vampyrhunken med rynkad panna så fick jag en bild av Dylan i Beverly Hills i huvudet ganska omedelbart. Men jag antar han personifierar ”den rynkade pannan”. Han hade lätt varit snygg som bleksminkad vampyr!

    • bokstävlarna 08 juli 2010 at 15:08 #

      Åh, spännande! Jag ska läsa ditt inlägg, det verkar vara jätteintressant!

      Haha, jag hade inte ens tänkt på det förut men Dylan skulle verkligen göra sig jättebra som vampyr! Han är ju något av en bad boy, men också ganska intellektuell (läser poesi och europeiska författare, vilken i Bevvan verkligen är ett tecken på att han är bildad). Plus att han är galet romantisk och har den rätta rynkade pannan. Åååh, tänk dig Brenda och vampyr-Dylan som par – hade varit hur fint som helst!

      Luke Perry har faktiskt en roll i filmen ”Buffy the vampire slayer”, men tyvärr inte som vampyr. Fast han är rätt rolig som Buffys sidekick/kärleksintresse också, måste jag säga. :)

  12. Uppbokad 10 juli 2010 at 21:36 #

    Kul och intressant inlägg!

    Åh nu minns jag hur mycket jag gillar Buffy. Världens bästa serie!

    • bokstävlarna 12 juli 2010 at 14:58 #

      Tack!

      Och ja, Buffy är ju verkligen världens bästa serie!

  13. Jeanette 12 juli 2010 at 09:14 #

    Man kan ju se mönstret sjukt tydligt.
    Va roligt!
    Allt härstammar ju från Anne Rice. Brodersfigurerna som är onda och inte kan kontrollera sina lustar medan den centrerade huvudkaraktären presenteras som ett snarlikt åmande Helgon. I månag fall iaf.

    Själv fastnade jag ju för Damon från V.D.
    Nu mer, men även förut. När jag var yngre och tittade på Young americans.
    Han är sådär snygg så de gör lite ont att titta direkt på. Crazy.

    • bokstävlarna 16 juli 2010 at 19:29 #

      Ja, Rices Louis är ju verkligen en av de första humanvampyrerna som passar in på den här beskrivningen. Det var säkert ett av skälen till att hennes böcker blev så himla populära, hon gjorde något nytt med vampyrgestalten.

      Jag är också lite svag för Damon i V.D. Han är både snyggare och roligare än Stefan och ett av de största skälen till att jag följt serien faktiskt. Fast han är inget i jämförelse med Spike! ;)

  14. Marie 14 juli 2010 at 22:21 #

    Fast idag tänkte jag på att det finns två typer av vampyrer i filmer och tv-satsningar, just de här bleka och vackra medan en del manusförfattare gör dem mer till monster. Jag har sett en del Buffy men blev aldrig riktigt besatt sådär för jag gillade inte bilden av de onda vampyrerna, fast i för sig jag kan ju ändå fatta varför de såg ut som de gjorde….För visst är det så i Buffy att de som är onda och fienden ser mer ut som monstervampyrer?

    Och sen undrar jag om Anna som är så intresserad av vampyrism har läst Anne Rices böcker? Jag hade en period i gymnasiet då jag läste alla, jag tyckte om dem mycket.

    • bokstävlarna 19 juli 2010 at 22:22 #

      Vampyrerna i Buffy har ett mäsnkligt ansikte och ett ”monsteransikte” som komemr fram när de ska suga blod/slåss/blir arga. Det är ganska fult, men även vampyrer som Angel får det när han blir arg..

      Jag har faktiskt bara läst en Ann Rice-bok – konstigt nog – och de tvar rätt nyligen. Jag missade henne helt när jag var yngre av någon anledning, men jag får ta igen mig nu istället tror jag.

  15. Marie 14 juli 2010 at 22:23 #

    Nu missade jag att läsa Jeanettes kommentar som just skrev om Anne Rice!

  16. Sara 29 augusti 2010 at 19:03 #

    Intressant inlägg! Jag har faktiskt inte tänkt på det förut, men Stefan och Angel ser nästan identiska ut. Båda har det spretiga håret, den rynkade pannan och de ledsna hundvalpsögonen.

    Som någon nämnde så tycker jag att det är intressant hur nästan alla brooding, ”mänskliga” vampyrer (dvs. Angel, Stefan, Bill, Louis) som hittar sig en mänsklig kvinna att älska har en slags spegelbild. En kompanjon som inte alls delar samma värderingar som dem, men däremot deras lust för kvinnan (dvs. Spike, Damon, Eric, Lestat). I Twilight så har vi Edward & Jacob i samma situation. Antingen så kan hon välja Edward som har lovat att skydda henne – men kan döda henne på ett ögonblick – och bara vill att hon ska sitta hemma och vara säker eller Jacob som är mer äventyrlig och vill att hon lever sitt liv till fullt – om hon nu inte gör honom irriterad så att han råkas döda henne.

    Lestat och Louis kan tas bort då de helt klart är homosexuella och förälskade i varandra (i mitt huvud i alla fall).

    ”I was once a badass vampire, but love and a pesky curse defanged me”

    • bokstävlarna 29 augusti 2010 at 19:25 #

      Ja, visst är Stefan och Angel lika? Till och med klädstilen är ju lik, båda två verkar ha en förkärlek för vita wifebeaters under de mörska skjortorna…

      Det är ju också intressant att de flesta vampyrläsare verkar föredra de lite mer onda vampyrerna, som Spike eller Damon. För att inte tala om Eric, vad jag vet så finns det nog inget True Blood-fan som inte föredrar honom framför den tråkige Bill!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 83 andra följare