Svart flicka, vit flicka

Omslag: Bonnier pocket

I Joyce Carol Oates “Svart flicka, vit flicka” får vi möta den unga och idealistiska Genna Meade som är student vid det prestigefyllda colleget Schuyler College. Hennes rumskamrat Minette Swift visar sig vara en kristen svart flicka, som Genna genast bestämmer sig för att bli bästa vän med, trots att Minette själv inte verkar vara särskilt intresserad av vänskap
Minette blir snabbt illa omtyckt på colleget, eftersom hon är vresig och otrevlig mot de flesta, sin rumskamrat inkluderad. Trots den dåliga behandlingen ger inte Genna upp sina vänskapsförsök, vilka blir än mer intensiva när Minette börjar utsättas för något som liknar mobbing med rasistiska förtecken

Oates porträtt av Minette är allt annat än insmickrande. Den unga kvinnan är inte bara egosistisk och kristet trångsynt, utan lider också av en total brist på självinsikt. Trots ett stipendium från high school har hon problem att hänga med i undervisningen, och hon beskrivs som en hetsätande och lynnig flicka. Men hennes mest osympatiska drag framträder som värre än så, när Genna börjar fundera över om det inte är så att Minette själv ligger bakom de rasistiska trakasserier hon utsätts för.
Det är Minette som är romanens centrum. Hennes vanor och ovanor, hennes vandring mot sin oundvikliga död, beskrivs ur den välvilliga Gennas ögon. Samtidigt skymtar det, i bakgrunden av Gennas liv, en långt mer intressant och gripande historia. Hennes egen.
Uppväxt i en radikal hippiefamilj bär Genna på sina egna hemligheter. De små glimtar av hennes egen ganska fruktansvärda barndom, skymtar fram bakom historien om Minette. Men de skymtarna ger en balans till romanen, ett djup. Oates språk fångar på ett perfekt sätt det halvt outsagda i Gennas historia, det där som stannar kvar och skaver någonstans under huden.

Etiketter:akaporr, amerikanskt, JCO, roman