Down to the underground

16 Apr

whispersNär en ung man hittas död på en tunnelbaneplattform och mordvapnet är en omisskännligt magisk liten krukskärva, så blir det givetvis Peter Grants uppgift att lösa fallet. Han tillhör trots allt den minimala avdelning av Londons polisstyrka som har hand om magiska brott av det slaget som allmänheten helst inte borde få reda på. Som vanligt dröjer det inte länge innan Peter dras in i magiska intriger mer komplicerade – och mer dödliga – än han kunnat ana. Och som vanligt blir han tvungen att använda sina mycket begränsade magiska förmågor för att överleva.

”Whispers Underground” är Ben Aaronovitchs tredje urban fantasy/deckare med Peter Grant i huvudrollen. Precis som tidigare delar är detta en underhållande och spännande bok och Aaronovitchs gedigna världsbygge fortsätter att imponera. Men jag hade hoppats på en mer direkt fortsättning på den mer övergripande story arc vi kunde ana i förra boken, så jag blev faktiskt aningens besviken på den här boken. Är man inställd på Big Bad räcker det inte riktigt med Monster of the Week, så att säga.
Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan Aaronovitch vänder tillbaka till berättelsens huvudspår igen, för det känns som att det finns en hel del där att berätta.

Jag gillar att Lesley är tillbaka på allvar i den här boken. Och jag gillar att vad som hände i första boken har påverkat henne så fundamentalt. Det känns trovärdigt. Och förutom att hon är en grym karaktär så fungerar hennes närvaro som en ständig påminnelse om magins faror, något som är en viktig del av den magiska värld som Aaronovitch skildrar.

Den fjärde delen i bokserien heter ”Broken Homes” och jag misstänker att det inte lär dröja allt för länge innan jag läser den. I höst kommer den femte delen, ”Foxglove Summer”, ut.

Ben Aaronovitch – Whispers Underground (Gollancz, 2012)

Istället för påskekrim

16 Apr

… så läser jag påskesteampunk. Läsning mycket mer i min smak än någon deckare skulle kunna vara.

IMG_20140416_154302

Vad läser ni i påsk?

Om det ens finns en framtid

14 Apr

springObs! Spoilervarning för alla som inte har läst ”En sekund i taget”.

”Spring så fort du kan” är andra delen i Sofia Nordins postapokalyptiska ungdomsbokstrilogi som inleddes med ”En skeund i taget”. I den här andra boken är det Ante, den kille som Hedvig och Ella hittar i slutet på första boken, som står i fokus. När han träffar dem bor han i ett vindskydd i skogen, halvt ihjälsvulten efter att ha försökt överleva på nötter och bär. När han flyttar in på gården tillsammans med sina nya vänner känns det först som att han kommit till himlen. Men samtidigt dyker det upp nya problem. Kan han verkligen bidra med någonting till livet på gården, eller är han mest i vägen? Och är det meningen att han ska bli ihop med någon av tjejerna, när de kanske är de enda människorna som finns kvar i hela landet? Det är svårt att göra planer inför framtiden om man inte ens vet om det blir någon framtid, och Ante är långt ifrån säker på den saken.

När jag läste ”En sekund i taget” förra våren blev jag lite besviken, förmodligen för att jag hade lite för höga förväntningar. Inför denna andra bok visste jag precis vad jag skulle vänta mig; en ganska enkel, avskalad postapokalyptisk roman med relationerna i centrum. Både Ante och Hedvig (som var protagonisten i första boken) är ganska grubblande personer, som tänker och funderar mycket på saker som de inte riktigt vågar prata om. Och i båda fallen är det främst i relation till Ella som det blir problem, eftersom hon är mer utåtriktad än de båda andra. Och när de tre dessutom träffar på några nya människor så är det som upplagt för problem …

För några veckor sen var jag på ungdomsboksfrukost hos Rabén & Sjögren och lyssnade på bl.a Sofia Nordin prata om sina böcker. Hon nämnde att den tredje och avslutande boken kommer att handla om Ella, något som jag för min del ser fram emot.

Sofia Nordin – Spring så fort du kan (Rabén & Sjögren, 2014)

Dust to dust

12 Apr

dust Mild spoilervarning för alla som inte har läst, men skulle vilja läsa, ”Wool” och ”Shift”!

Äntligen är Jules tillbaka!

Och Jules är, som ni kanske kan ana, en av karaktärerna i Hugh Howeys postapokalyptiska dystopiska Wool-trilogi. och en av mina favoritkaraktärer. När jag skrev om andra delen ”Shift” så skrev jag att jag saknade Jules i boken och att jag misstänkte att det var skälet till att jag inte älskade boken lika mycket som den första. Hon är en så bra karaktär. Stark och skör, envis och ödmjuk, modig och totalt dumdristig.
Och i trilogins avslutande del, ”Dust”, är hon alltså tillbaka. Och vi är tillbaka i den silo där allt började. men saker och ting är annorlunda nu, och alla de trådar som nystades upp i de första två böckerna börjar knytas samman.
Jag tycker att Howey gör det bra. Han släpper inte de mörka stråk som genomsyrat alla tre böckerna, men han ger oss inte heller ett helt tröstlöst slut. Det är en svår balansgång, men jag tycker ändå att han lyckas. Det är ett bra slut.

Det är väldigt svårt att skriva om Wool-trilogin utan att avslöja för mycket. Mycket av tjusningen i böckerna går ut på att få vara med när världen öppnas mer och mer och etablerade sanningar vänds upp och ner. Det är andlöst spännande att läsa om, men mycket svårt att beskriva utan att förstöra läsupplevelsen för er som har den kvar.
Däremot kan jag, utan att spoila det minsta, skriva: Läs böckerna! Om du är det minsta intresserad av postapokalyps och dystopier så borde du verkligen göra dig själv en tjänst och läsa den här trilogin. Det är den – och du – värd.

Hugh Howey – Dust (Century, 2013)

Inte helt såld på Dresden

9 Apr

stormfrontHarry Dresden är magiker och privatdeckare. Han tar hand om de övernaturliga fall som den vanliga polisen inte riktigt kan hantera. Som t.ex ett mycket blodigt dubbelmord som inte kunnat begås undan magisk hjälp. Men när Dresden dras in i utredningen så inser han snart att det kommer bli omöjligt för honom att hålla både polisen och hans andra uppdragsgivare nöjda, samtidigt som han måste hålla sig till strikt laglig magi eftersom han är under ständig bevakning för tidigare överträdelser.

”Storm Front” är den första av Jim Butchers böcker om Harry Dresden. Trollkarlen är lite som en amerikansk version av John Constantine, med ungefär lika mycket otur men lite mindre charm. Om jag ska vara ärlig så föll jag inte helt för Dresden i den här första boken. Jag tyckte att han är lite väl doucheig och långt ifrån så rolig som han själv verkar tycka att han är.
Jag gillar dock kombinationen av noirdeckare och urban fantasy. Det är snyggt genomfört, och intrigen sitter där den ska. Världsbygget känns också lovande, även om man inte får veta så jättemycket om det såhär i första boken. Vilket är helt i sin ordning, för när det gäller bokserier föredrar jag långsamma världsbyggen framför enorma infodumpstycken.

Även om jag inte föll pladask för ”Storm Front” så känner jag mig inte redo att ge upp bokserien efter en enda bok. Det finns definitivt potential. Inte minst hoppas jag att det dyker upp lite fler nyanserade kvinnoroller i kommande delar, för det kryllar inte direkt av dem i denna första bok.

Jim Butcher – Storm Front (Orbit, 2005)

All work and no play

8 Apr

Det känns som att den här stackars bloggen har gått på sparlåga i flera månader. Jag har helt enkelt inte haft tid. Jobba 80% (plus var tredje helg) + plugga 50% = inte mycket utrymme för att hinna med att blogga regelbundet.
Och det finns ingenting som så effektivt tar död på blogglusten som att känna sig stressad för att man inte hinner med att skriva så många inlägg som man skulle vilja. Eller när högen med lästa böcker börjar växa sig farligt hög för att man aldrig hinner skriva recensioner.

Men jag hoppas att det ska bli lite ändring på den saken nu. Mitt 80%-vikariat på biblioteket är slut och imorgon börjar jag jobba på ett nytt bibliotek (samtidigt som jag kommer fortsätta jobba helger och lite extra på mitt gamla jobb). Det känns lite nervöst, men mest roligt. Och jag kommer inte jobba lika mycket som jag har gjort de senaste månaderna, vilket gör att jag hoppas få lite mer tid till att ta hand om bloggen.
Jag har börjat starkt genom att beta av en ordentlig del av den väntande högen med lästa böcker och tidsinställt en drös med recensioner. Nu känner jag att det är dags för mig att ge mig ut bland de andra bokbloggarna och se vad som har hänt under de månader när jag knappt har haft tid att läsa bloggar …

Psykologiskt beckmörker

7 Apr

hoglandetTvå par ger sig ut på vad som ska vara en utflykt bort från sina stressiga vardagsliv i Reykjavik. Men i dimman krockar de sin bil rakt in i ett hus, ensligt beläget mitt på det karga höglandet. Det gamla paret som äger huset bjuder in stadsborna att stanna, men snart börjar märkliga saker hända och de två parens vänskapsband pressas allt hårdare. Vad är det egentligen som döljer sig i mörkret ute på höglandet? Och varför är det så svårt för de två paren att ta sig tillbaka till civilisationen igen?

2010 beskrev jag Steinar Bragis roman ”Kvinnor” som ”en klaustrofobisk mardröm”. Det är en beskrivning som i allra högsta grad också passar in på ”Höglandet”, även om jag inte blev riktigt lika drabbad den här gången. Bragis karaktärer är ofta ganska osympatiska, åtminstone till en början. Ytliga, självcentrerade. Men i takt med att de utsätts för värre och värre saker så krackelerar ytan och avgrunden därunder skymtas.
”Höglandet” är en intressant genreblandning. En del mytologi, en del samhällskritik, en del psykologiskt beckmörker och en del hillbilly-skräck.

Liksom ”Kvinnor” så lämnar ”Höglandet” läsaren med en del frågetecken. Vilket är helt i sin ordning tycker jag, då mycket av den klaustrofobiska stämningen bygger på en ständig osäkerhet om något faktiskt händer på riktigt eller ej.
Det är bitvis riktigt obehaglig och spännande läsning. Men det är läsning som kräver en del av en, och jag misstänker att slutet kan göra en del läsare besvikna. Ingen bok som man läser i en handvändning, men de mörkervurmare som ännu inte läst Steinar Bragi borde verkligen ge honom en chans.

Steinar Bragi – Höglandet (Natur & Kultur, 2014)

Presentböcker

3 Apr

Jag har fått påfyllning i bokhyllan!

IMG_20140403_115014
För det första kom jag mig äntligen för att använda det presentkort på Akademibokhandeln som jag vann när jag gissade rätt på förra årets nobelpristagare i den tävling vi hade bland personalen på biblioteket. Utbudet var väl inte strålande på den lilla bokhandeln i närheten av biblioteket, men jag lyckades hitta fyra pocketböcker jag varit sugen på att läsa ganska länge.

IMG_20140403_115059
Igår bjöd jag min kära mor på bio och middag och fick en födelsedagspresent i förskott.

IMG_20140403_115242
Nämligen denna snygga kokbok!
Jag har bläddrat i den flera gånger och tänkt att den vore perfekt som inspirationsbok i och med att jag kastat ut mina trista gamla vegetariska kokböcker från mitten av nittiotalet. Är särskilt sugen på att prova på någon av alla lockande tofurätter som boken innehåller.

Läsrapport mars

1 Apr

IMG_20140401_115833

Hugh Howey – Dust
Anders Björkelid – Frostskymning
Kerascoët & Hubert – Skönheten vol.1
Sofia Nordin – Spring så fort du kan
Paolo Bacigalupi – The Windup Girl
David Wiberg – Dagboksanteckningar från ett källarhål
Joe Hill & Gabriel Rodriguez – Locke & Key vol 6: Alpha & Omega
Dennis Gustafsson – Viktor Kasparsson vol 3: Blodsband
Erin Kelly – Grenar av gift
Shaun Tan – Berättelser från yttre förorten

Antal omläsningar: 0
Antal böcker på engelska: 3
Antal graphic novels/seriealbum: 3
Antal fantasy- och urban fantasyböcker: 1
Antal skräckböcker: 2
Antal postapo/dystopier: 3
Antal novellsamlingar/antologier: 1
Antal SF-böcker: 1
Antal ungdomsböcker: 4
Antal mellanåldersböcker: 0
Antal tegelstenar (dvs över 500 sidor): 2
Antal ej skönlitterära böcker: 0
Antal e-böcker: 0
Antal biblioteksböcker: 3
Sammanlagt antal: 10

Hej fantastiska läsmånad! Både när det gäller antal och kvalitet tycker jag att jag har lyckats mycket bra den här månaden (särskilt med tanke på hur mycket värdefull lästid som studierna har stulit). Jag är mycket nöjd. Nu ska jag bara att försöka få tid att faktiskt hinna blogga om alla de fantastiska böcker jag har läst den här månaden också …

Här blir det inga barn gjorda

28 Mar

ingensmammaJag lånade hem ”Ingens mamma” från jobbet och hade den som pendeltågsläsning när jag jobbade på filial i februari (och därmed hade lite längre till jobbet). Vid flera tillfällen fick jag riktigt sura blickar från mammor (ja, enbart) som fått en glimt av bokomslaget. Så känsligt, så normbrytande och provocerande, är alltså ämnet barnfrihet att folk börjar blänga bara en medpassagerare i kollektivtrafiken läser en bok på ämnet. Det säger ganska mycket om förutsättningarna för den här antologin.

”Ingens mamma” innehåller tolv texter skrivna av tolv kvinnor som valt att inte bli mödrar.
Det är som mest intressant när det handlar om barnnormen, om hur barnfria kvinnor ständigt ifrågasätts. Om hur otacksamt det kan vara för en barnfri kvinna att behöva täcka för ständigt vabbande kollegor eller behöva finna sig i att förutsättas jobba på kvällar och helger för att hon ”inte har familj”. Som om man inte kunde ha en familj utan barn. Som om den familjen inte räknas lika högt. Och det är ganska intressant hur vissa personer ser sig själva som så himla inkluderande och fördomsfria, men som likväl inte kan låta bli att fråga och kommentera om någon passerat en viss ålder utan att ha blivit förälder.

Jag har själv inte barn och jag har varit ganska lyckligt förskonad från kommentarer kring saken från både kollegor och bekanta. Kanske har jag haft tur. Kanske har jag ännu inte uppnått den ålder när folk börjar titta snett på en för att man inte har barn. Oavsett orsak så kan jag tycka att det är ganska skönt att en bok som ”Ingens mamma” finns. För alla som inte har barn eller vill ha barn och för alla som kanske har barn men ändå tycker att den rådande barnnormen behöver ifrågasättas lite oftare. Det här är en bok för oss.

Josefina Adolfsson (red.) – Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet (Atlas, 2013)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 65 andra följare