När man är student så blir det ju tyvärr lätt så att man nästan enbart läser skönlitteratur när man själv får välja, för att man blir tvångsmatad med så mycket facklittertatur, artiklar och avhandlingar som man inte själv har valt (och som sällan är särskilt underhållande). Det är lite synd, för det finns ju faktiskt väldigt mycket böcker som faller utanför ramen för skönlitteratur men som är minst lika njutbar som att kasta sig huvudstupa in i en tegelstensroman.
Fredrik Strages samling ”Stragetxt” hör till dessa böcker.
Det är en ganska heltäckande samling, som består av blandade krönikor, recensioner, intervjuer och reportage från tjugo års skrivande. Det är mycket musik – såklart – men också en hel del film, böcker, mode, ungdomskultur och uppväxtskildringar. Allt från gamla fanzinetexter till ambitiösa reportage. Högt och lågt, nytt och gammalt och alltd lika välskrivet.
Jag tror att Strages hemlighet är att han alltid verkar skriva ifrån ett slags inifrånperspektiv. Oavsett om det handlar om champagnesippande r&b-divor, gasmaskprydda synthare eller Japanälskande ungdomar så närmar han sig dem med samma uppriktiga intresse och respekt.
Många av texterna från pop (och sedermera bibel) är ytterst välbekanta för mig, en tidigare musiknörd som slaviskt lusläste varje liten bildtext på tiden det begav sig. Extra roligt är det att läsa om dem med Strages små avslutande kommentarer, där han omväxlande häcklar sig själv, sitt skrivande och de tidningar han skrivit för.
Det är en underhållande bok, det här. Till och med att läsa om för mig helt ointressanta hiphop-artister är givande, fast jag självklart föredrar att läsa om artister och företeelser som jag själv gillar – som kärleken till Depeche Mode och skräckfilm.
Den enligt mig bästa texten i hela boken är dock den seriösa och helt öppenhjärtiga intervjun med Henric de la Cour, sångare i Strip Music och före detta sångare i Yvonne (ett band jag älskade som tonåring med svartfärgat hår). Naket, öppet och otroligt vackert skrivet.
Det är en fördel att vara intresserad av musik när man läser Strages bok, men jag tror inte att det är någon nödvändighet. Han är en såpass begåvad skribent att det nog inte krävs några förkunskaper alls att läsa honom; bara ett intresse av journalistik när den är som bäst.
Fredrik Strage – Stragetxt (Alfabeta, 2009)